Maskinkod

Maskinkod är den uppsättning instruktioner som en dator kan och bör exekvera direkt av processorn. Det är den lägsta nivån i programmeringsspråken och består av binära tal som kodar instruktioner och data enligt en datorarkitekturs instruktionuppsättning (ISA).

Varje arkitektur definierar en instruktion uppsättning med opkoder (opcode), adresseringsformer och instruktionens format. Maskinkod representeras oftast som binär, men kan avbildas i hex eller oktal för människoläsning. Endianness påverkar hur data lagras i minnet.

CPU hämtar instruktionen från minnet, avkodar den och utför den. Maskinkoden styr användningen av register, minne, styrsignaler och exekveringsenheter.

Högnivåspråk översätts av kompilatorer eller assembler till maskinkod. Vissa språk används via JIT-kompilering som översätter delar av koden till maskinkod vid körning.

Historiskt skrevs program i maskinkod eller med mnemoniker i assembler. Moderna processorer kör maskinkod kontinuerligt, men kan också använda mikroprogramvara eller firmware. Fördelar med maskinkod är snabb exekvering och direkt kontroll över hårdvaran; nackdelar är plattformsspecifikhet och svårt underhåll.