Marknadskoncentration

Marknadskoncentration avser hur stor del av en marknad som ett fåtal företag dominerar. En hög koncentration innebär att några aktörer har stort inflytande över priser, val och tillgång till produkter och tjänster. Marknadskoncentration kan vara geografiskt begränsad eller uppdelad efter produktgrupper och kan förändras över tid på grund av nyetableringar, förvärv eller teknisk utveckling.

Vanliga mått för att beskriva koncentrationen är koncentrationsförhållanden (CRx) och Hirschman-Herfindahl index (HHI). CR4 anger sammanlagda marknadsandelarna för de fyra största företagen. HHI beräknas genom att kvadrera varje företags marknadsandel i procent och summera resultaten; höga värden tyder på hög koncentration. I många fall används både CR och HHI för att bedöma konkurrensläget.

Man skiljer mellan horisontell koncentration (fusion av företag i samma steg i leveranskedjan), vertikal integration (ägande av flera led) och konglomeratkoncentration (fusioner över olika branscher). Orsaker till koncentration inkluderar stordriftsfördelar, nätverkseffekter, höga kapitalkostnader och etablerade distributionskanaler. Långsiktigt kan koncentration påverka prisnivåer, valfrihet och innovationsdynamik.

Reglering av marknadskoncentration sker främst genom konkurrenspolitik och merger controls. I Sverige övervakar Konkurrensverket företagsfusioner och bedömer deras effekter på konkurrensen, medan EU-kommissionen gör liknande bedömningar på EU-nivå. Mål är att förebygga missbruk av marknadsmakt och att bevara eller återställa konkurrensen.

Det finns begränsningar i måttbaserad analys: hög koncentration innebär inte alltid låg konkurrens om marknader är dynamiska eller präglade av produktdifferentiering; multinationella företag verkar i flera marknader och data kan vara olika jämförbara. Analysen kompletteras ofta med kvalitativa bedömningar av konkurrensintensiteten.