Makternas

Makterna, i politisk teori, avser de institutioner och aktörer som har befogenhet att styra och forma samhällets beslut, policy och resurser. Begreppet används både om statens inre maktstrukturer och om de olika aktörer som kan påverka politiska utfall, såsom regeringen, parlamentet, domstolar, myndigheter och intressegrupper. I konstitutionella sammanhang brukar makterna beskrivas i termer av uppdelning av statsmakten.

Den klassiska modellen är uppdelning i lagstiftande, verkställande och dömande makt. Lagstiftande makt innehas vanligtvis av ett parlament eller motsvarande församling som antar lagar. Verkställande makt innehas av regeringen eller presidenten och genomför därmed beslut och administrerar landet. Dömande makt utövas av oberoende domstolar som tolkar och tillämpar lagen. För att förhindra maktkoncentration utvecklades principer om maktdelning och ömsesidiga kontrollsystem, eller checks and balances.

I olika länder kan organiseringen av makterna variera. I många demokratier är makterna åtskilda men samverkar i vardagen; i parlamentariska system dominerar ofta regeringen som är verksam i parlamentets ram. I andra system finns inslag av maktfusion där lagstiftande och verkställande gränser är mindre tydliga.

Inte bara statens organ räknas som makter. Stora internationella aktörer, som nationer och internationella organisationer, kallas ibland makter i utrikespolitiska sammanhang. Makternas samspel formar hur beslut fattas, hur rättvisa upprätthålls och hur offentliga resurser fördelas.