Löprätthet

Löprätthet är ett begrepp inom idrottsvetenskap och träningslära som beskriver hur korrekt och effektiv en persons löpteknik är. Begreppet används ofta i coaching och rehabilitering för att indikera biomekanisk effektivitet, energiförbrukning och risk för skador.

Etymologiskt består ordet av löpa ("att springa") och rätthet ("korrekthet"). Det är inte en specifik klinisk diagnos utan ett övergripande begrepp som varierar mellan individer och beroende på hur långt man springer, underlag och mål.

Kärnelement vid löprätthet inkluderar kroppshållning och balans, huvudposition, bål- och höftstabilitet, fotisättning (häl-, mitt- eller framfot), knä- och fotrörelser samt armtag och kadens. Olika löpare kan ha olika optimala mönster beroende på distans och underlag.

Bedömning sker vanligtvis genom visuell observation, videofilmning eller rörelseanalys med sensorer. Praktisk tillämpning innebär ofta teknikövningar, löpskolning och stegvis progression av träningsmängd för att förbättra löpekonomi och minska skaderisk.

Det råder inga universella standarder för löprätthet; vad som är optimalt kan variera mellan individer. Ett alltför starkt fokus på "rätt" teknik utan hänsyn till kroppstyp, komfort och skadesituation kan vara kontraindicerat.

Relaterade begrepp inkluderar löpteknik och gånganalys; forskning fort­sätter att undersöka hur olika mönster påverkar effektivitet och skaderisk.