Låssymptom

Låssymptom, eller locking-symptom, är en medicinsk term som beskriver en mekanisk obstruction i en led som gör att leden fastnar eller inte kan röra sig genom fullständigt rörelseomfång. Det upplevs ofta som ett plötsligt hugg eller känsla av att något fångar sig när man försöker räta ut eller böja leden. Låssymptom är vanligast i knäet men kan förekomma i andra leder såsom vrist eller höft.

Orsakerna till låssymptom är vanligtvis strukturella. Den vanligaste orsaken är en displacement av en menisk i knäet som bildar ett fragment eller kant som fastnar mellan ledytorna. Andra orsaker är intraartikulära lösa kroppar som osteokondrala fragment, skadad broskdel eller synovialnybildning som hindrar normal rörelse. Degenerativa förändringar vid artros kan också ge låssymptom. I mindre utsträckning kan låsningar bero på skador i andra leder eller på långvariga artritiska processer.

Diagnosbasen utgörs av anamnes och klinisk undersökning. Patienten beskriver ofta att knäet låser sig vid viss böjning eller sträckning, ibland efter trauma. Kliniska tester som meniskspecifika undersökningar kan vara positiva. Bilddiagnostik används för att fastställa orsaken: röntgen kan visa lösa kroppar; MRI är särskilt användbart för att bedöma menisksskador och mindre fragment, medan CT kan ge bättre detaljer om benfragment.

Behandling beror på orsak. Smärtstillande och antiinflammatoriska medel kan lindra symtom initialt. Låssymptom som beror på meniskskada eller lösa kroppar kräver ofta kirurgisk åtgärd (t.ex. artroskopisk borttagning av fragment eller meniskreparation/reparation) om man inte lyckas få återhämtning med konservativ behandling. Prognosen är generellt god när den bakomliggande orsaken åtgärdas, men fördröjd behandling kan leda till fortsatt ledsmärta eller artrosskador.