Låneform

Låneform är ett lingvistiskt begrepp som beskriver en form—ofta en morfologisk eller syntaktisk variant—som lånas in från ett främmande språk och används i ett mottagarspråk med viss anpassning. Begreppet används inom språkkontakt och grammatik för att analysera hur lån får sin form och inte bara sin betydelse.

Det skiljer sig från låneord, där fokus ligger på själva ordet och dess betydelse. Låneform fokuserar istället på den formen som ordet tar i mottspråket, till exempel hur ett låneord böjs eller hur det används i en sats. Låneformer kan därför uppträda i olika nivåer av anpassning: fonologisk anpassning av ljuden, morfologisk anpassning där ordet får svenska böjningsändelser (bestämd form, plural eller tidsformer), och syntaktisk användning där låneformen fungerar i särskilda konstruktioner i språket.

Användningen av låneformer är vanlig i språk som är i tät kontakt med andra språk, framför allt i tekniskt fackspråk, i massmedia och i ungdomsslang. I svenskan förekommer låneformer när engelska låneord tillämpas med svenska böjningsregler eller när komplexa språkliga byggstenar från främmande språk tas upp i vardagsspråk.

Forskningen karakteriserar låneformer som ofta befinnande sig i gränszonen mellan integration och markör av främmande härkomst. Vissa låneformer blir helt integrerade i målspråket, medan andra behåller tydliga spår av ursprunget, exempelvis i uttal, stavning eller särskild användning.