Låglegerade

Låglegerade står för stål som innehåller små mängder legeringsämnen för att förbättra mekaniska egenskaper utan att bli högkostsamt eller svårt att bearbeta. Totalt legeringsinnehåll ligger vanligtvis under cirka 8 viktprocent, och ofta betydligt lägre (typ 1–5 procent). Jämfört med hög- eller medelhöglegerade stål behåller låglegerade stål god svetsbarhet och god bearbetbarhet samtidigt som de uppvisar ökad styrka och beständighet jämfört med rent koldstål.

Vanliga tillsatser är krom, vanadin, nickel, molybden, niobium, titan och ibland koppar, i små mängder. Dessa ämnen påverkar härdbarhet, hållfasthet, slitstyrka och korrosionsbeständighet. Många låglegerade stål är anpassade för värmebehandling, såsom härdning och temperering eller åldershärdning, för att uppnå önskade mekaniska egenskaper. Behandlade och obehandlade varianter varierar i styrka och duktilitet beroende på sammansättning och bearbetning.

Användningsområden inkluderar konstruktion och byggnadsstål, fordonskomponenter, maskindelar, axlar, växellådor, rör och vissa tryckkärl; i dessa tillämpningar efterfrågas ofta en kompromiss mellan styrka, formbarhet, svetsbarhet och kostnad. Låglegerade stål används där ökad prestanda behövs utan de höga kostnaderna hos höglegerade stål.

Sammanfattningsvis utgör låglegerade stål en bred kategori som förbättrar mekaniska egenskaper och arbetsbarhet genom små, kostnadseffektiva legeringar och lämplig värmebehandling.