LågCO2betong

LågCO2betong är en benämning på betong som tillverkas eller utformas för att minska koldioxidutsläppen kopplade till cementproduktion och betongens livscykel. Den vanligaste strategin är att sänka klinkerandelen i bindemedlet och ersätta en del av cementen med mineraliska tillsatser, så kallade supplement cementitious materials (SCM), exempelvis flygaska, slagg och naturliga pozzolaner. Andra metoder inkluderar användning av cementtyper med lägre klimatbelastning eller geopolymers samt tekniker för kolinfångning i tillverkningsprocessen.

Genom att minska klinkerhalten och använda SCM kan lågCO2betong uppnå likvärdig hållfasthet och funktion i många konstruktioner, även om vissa arbetsegenskaper som arbetsbarhet och tidig styrka kan påverkas. Val av tillsatsmaterial och dosering kräver anpassad blandningsdesign, och ibland krävs särskild vård under härdningen.

Miljömässigt kvantifieras fördelen ofta genom livscykelanalys och EPD:er som redovisar koldioxidekvivalenter per kubikmeter betong eller per byggnad. Forskning och industriarbete syftar till att visa minskat klimatavtryck jämfört med konventionell betong, medan standarder och riktlinjer varierar mellan länder. Testning av styrka, hållbarhet och krympning följer vanliga betongstandarder men används tillsammans med mål om utsläppsreducering.

Användning av lågCO2betong finns i byggnader, infrastruktur och prefabricerade produkter där låga utsläpp är prioriterade. Fördelar inkluderar minskat klimatavtryck och ofta bättre resurseffektivitet genom återvunna eller sekundära råvaror. Utmaningar innefattar tillgång till SCM, varierande kvalitet och pris samt behov av kompetensutveckling och dokumentation.