Längdsenheten

Längdsenheten är en måttenhet som används för att ange hur långt något är. I SI-systemet är längdens grundenhet meter (m). En meter definieras som den sträcka ljuset färdas i vakuum under 1/299 792 458 sekunder.

Meter är basenheten i SI för längd. Längdenheter som bygger på SI-prefix används ofta, till exempel millimeter (mm), centimeter (cm), decimeter (dm) och kilometer (km). Andra vanliga längdenheter förekommer i olika sammanhang, som sekundära mått i tekniska sammanhang eller i olika traditionella system.

Historiskt har längdsenheter varit definierade på olika sätt. Ursprungligen definierades metern 1791 som en tiondel av meridianen från ekvatorn till Nordpolen. År 1889 infördes standardmeter som en platin-iridiummåttstav. 1960 definierades metern som 1 650 763,73 våglängder av ljuset i vakuum från krypton-86. År 1983 definierades metern genom ljushastigheten i vakuum, där en meter är den sträcka ljuset färdas under 1/299 792 458 sekunder. Denna definition gör metern oberoende av fysiska kopior och mer kopplad till konstanten ljushastigheten.

Användning och relativa enheter: utöver meter används centimeter och millimeter ofta i vardagen och i teknik, medan kilometer används för längre avstånd. I andra system finns enheter som inch, foot och yard i det brittiskt-amerikanska måttet, samt nautiska mil för sjö- och flygändamål. Inom astronomi används ljusår och parsek som avståndsenheter. Längdsenheten är central inom vetenskap, handel och teknik, och standardisering sker främst genom SI och BIPM.