Lungesvikt

Lungsvikt, eller respiratorisk svikt, är ett tillstånd där lungorna inte längre kan upprätthålla adekvat gasutbyte i blodet. Det kan vara akut eller kroniskt och uppträder ofta i samband med lungsjukdomar, neuromuskulära tillstånd eller skador i bröstkorgen eller på andningsmusklerna. Svårighetsgraden bedöms utifrån blodgasvärden och patientens behov av stöd.

Det vanligaste sättet att dela in lungsvikt är i typ 1 (hypoxemisk) och typ 2 (hyperkapnisk). Typ 1 innebär lågt PaO2 (<60 mmHg) med normalt eller lågt PaCO2. Typ 2 innebär förhöjt PaCO2 (>50 mmHg) med hypoxemi. Tillståndet kan vara akut (t.ex. svår pneumoni, ARDS, lungemboli) eller kroniskt (såsom avancerad COPD eller restriktiv lungsjukdom).

Symtom inkluderar andfåddhet, snabb andning, förvirring eller sömnighet vid hypoxi, cyanos och ibland bröstsmärta eller hjärtklappning. Diagnostik ställs med arteriell blodgas, blodprover, röntgen eller CT av thorax och ofta spirometri om kronisk svikt föreligger.

Behandling fokuserar på att förbättra gasutbytet och behandla den underliggande orsaken. Åtgärder inkluderar syrgasbehandling, icke-invasiv ventilation eller mekanisk ventilation vid behov, behandling av infektioner, diures om vätska samlas, och stödjande åtgärder som fysioterapi, näringsstöd och rehabilitering. Prognosen varierar mycket beroende på orsak och tidig behandling.