Luftledningstrukturer

Luftledningstrukturer är de konstruktioner som bär och stödjer luftburna ledningar för överföring av elektrisk kraft eller kommunikationssignaler. De används främst inom hög- och mellenspänningsnät samt för telekommunikationskablar som löper i fri luft mellan olika anläggningar. Deras uppgift är att hålla ledarna på rätt avstånd från marken, från varandra och från andra objekt, samtidigt som de ska tåla vind, snö och temperaturvariationer.

Huvudkomponenterna är ledarna, isolatorer, fästen och kopplingar samt de bärande konstruktionerna: stolpar, tvärstag och torn med stag. Bärande stolpar kan vara av trä för låg- och mellanspänningsnät, medan högre spänningsnivåer normalt används stål- eller betontorn. Ledarna fästs i isolatorer som oftast består av porslin eller glas, ibland av kompositmaterial, och som anger distansen till stolpen.

Design och dimensionering tar hänsyn till mekaniska laster: vind, is, temperaturutvidgning, samt krav på tillräcklig spänning och elsäkerhet. Underhåll innefattar regelbundna inspektioner, korrosionsskydd, byte av isolatorer och justering av spännkraft samt reparation av fästen och fundament.

Jämfört med nedgrävda kablar erbjuder luftledningstrukturer snabb installation och anpassningsbarhet över terräng, men med miljömässig och visuell påverkan samt risker för fåglar och väderrelaterade störningar.