Ljudfärgen

Ljudfärg, ofta kallad timbre på engelska och tonfärg på svenska, är den perceptuella kvalitén som gör att olika ljud låter olika trots samma tonhöjd och volym. Den gör det möjligt att skilja en fiol från en klarinett eller en inspelad sång från en syntetisk ton.

Den fysiska grunden är ljudspektrumet och hur det förändras över tid. Ett instrument producerar övertoner utöver grundtonen och ibland brus. Skillnader i övertonernas fördelning, amplitud och ljudets attack och release ger olika karaktärer.

Faktorer som påverkar ljudfärg inkluderar instrumentets konstruktion, material och spelteknik, samt mikrofonval och inspelningskedja. Rumslighet och bearbetning i ljudkedjan kan också förändra färgen.

Vetenskapligt används ljudfärg inom musikvetenskap och fonetik för att beskriva och jämföra ljud. Vanliga mått inkluderar spektralcentroid (ljushet), spektral slope och roughness. Analysverktyg som spektrogram används för att studera hur färgen förändras över tid.

I praktiken är ljudfärg central inom musikskapande, ljuddesign och ljudteknik. Den gör det möjligt att ge unika ljud utan att ändra tonhöjd, och uppfattningen av färg varierar mellan lyssnare och kontext.