Leverantörssegmentering

Leverantörssegmentering är en metod inom inköp och upphandling där leverantörer delas upp i grupper eller segment utifrån gemensamma kriterier för att möjliggöra skräddarsydd styrning, kontraktsvillkor och resursfördelning. Syftet är att skapa bättre affärsnytta genom att rikta insatserna mot de leverantörer som har störst påverkan på kostnader, kvalitet, leveranssäkerhet och innovativ utveckling.

Vanliga segmenteringskriterier inkluderar affärens volym eller spend, leverantörens kritikalitet för kärnprodukter eller kritiska komponenter, leveransrisk och leveranstider, kostnads- och kvalitetsprestanda, finansiell stabilitet samt potential för utveckling och innovation. Andra faktorer kan vara geografisk närvaro, teknisk mognad och leverantörens flexibilitet. Genom att kombinera dessa kriterier får organisationen en struktur för hur relationer, avtal och resurser ska fördelas över leverantörerna.

En väletablerad ramverk för leverantörssegmentering är Kraljic-matrisen, som delar leverantörer i fyra kvadranter baserat på påverkan på företagets resultat och leverantörsmarknadens risk: strategiska leverantörer (hög påverkan, hög risk), leverantörer med förhandlingskraft eller ”leverage” (hög påverkan, låg risk), bottleneck-leverantörer (låg påverkan, hög risk) och icke-kritiska leverantörer (låg båda dimensioner). Varje segment får sina egna strategier för relationer, kontrakt, riskhantering och utveckling.

Genom leverantörssegmentering kan organisationer förbättra riskhantering, driftsäkerhet och kostnadseffektivitet, samt stärka samarbetet med nyckelleverantörer och frigöra resurser för utveckling av leverantörsrelationer. Utmaningar inkluderar behov av högkvalitativ data, förändringsarbete inom inköpsorganisationen och kontinuerlig uppföljning för att behålla relevans över tid.