Lavinräddning

Lavinräddning är den akuta räddningsinsatsen när en person blir begravd i en lavin. Sådana olyckor förekommer främst i off-pist eller fjällterräng under vintern. Målet är att snabbt lokalisera den begravde och gräva fram denne för att öka överlevnadschansen. Tiden är av avgörande betydelse eftersom överlevnad minskar snabbt när tiden går.

Grundutrustningen består av en lavintransceiver (sändare/mottagare), en sond och en spade. I många situationer används även räddningshund och RECCO-reflektorer, och vissa bärare har personliga lavinairbags för att minska risken att bli helt begravd.

Arbetsgången följer ofta tre steg: lokalisera signalen med transceivern, precistera platsen med sondering och gräva fram den begravde försiktigt. Vid flera begravda prioriteras insatsen och sökningen koordineras mellan räddningstjänst, ambulans och tillgängliga räddningshundar eller hundförare. Försök att undvika sekundära laviner genom att hålla räddningspersonal i säkra zoner.

Den tidskritiska perioden är central: de första minuterna är avgörande för överlevnaden. Den största andelen överlevande återfås inom cirka 15–20 minuter efter begravningen. Regelbunden träning och övning i utrustningen förbättrar responsen och säkrar rätt procedur.

Förebyggande och utbildning är avgörande. Genom att känna till lavinrisker, välja säkra rutter och bära rätt utrustning ökar chanserna för snabb och säker räddning. Lokala myndigheter och organisationer erbjuder kurser och övningar i lavinräddning.