Lasersäteen

Lasersäteen, ofta kallad laserstråle, är en mycket riktad och koherent ljusstråle som produceras i en laser. Den uppstår genom stimulerad emission i ett lasermedium och förstärks i en resonator mellan speglar. Energi tillförs kontinuerligt för att skapa och upprätthålla populationsinversion i lasermediet.

Våglängden av lasersäteen bestäms av lasermediet och av resonatorn. Ljusets koherens innebär temporär och rumslig koherens, vilket gör strålen mycket monokrom och riktad. Strålens intensitet kan variera över tid men den är generellt mycket koncentrerad, vilket gör den effektiv för att leverera energi till små, avgränsade mål eller för att bevara ljusets kvalitet över längre avstånd.

Användningar av lasersäteen är breda och inkluderar industriell bearbetning som skärning och gravering av olika material, medicinsk behandling som ögonkirurgi och andra precisionsoperationer, kommunikation genom fibreroptiska länkar samt forskning och mätning inom spektroskopi, interferometri och optiska tweak-metoder.

Säkerhet: Lasersäteen kan orsaka skador på ögon och hud beroende på våglängd, puls och effekt. Beroende på risknivå klassificeras laserprodukter enligt internationella standarder (till exempel ISO och ANSI) i klasserna 1–4, vilket påverkar krav på skydd, utbildning och användning. Åtgärder inkluderar användning av skyddsglasögon och att kontrollera strålningsvägen samt tydliga varningsskyltar i arbetsmiljöer.

Historia: Den första fungerande lasern utvecklades 1960 av Theodore Maiman, baserad på ett rubinblock. Sedan dess har tekniken utvecklats och många olika typer av lasermedier introducerats, bland annat koldioxid-, ND:YAG-, fiber- och diodlaser.