Lactatmåling

Lactatmåling är processen att mäta laktatkoncentrationen i blod eller plasma. Laktat bildas främst i musklerna genom omvandlingen av pyruvat med laktatdehydrogenas. Vid aeroba förhållanden används laktat som en del av energiproduktionen; vid vävnadshypoxi ökar produktionen och laktatnivåerna stiger. Laktatnivåerna speglar därmed balansen mellan produktion och clearance, som främst sker i levern och njurarna men påverkas också av adrenerga signaler, fysiologiskt träningsläge och skada.

Normala värden varierar beroende på provtyp. Vid vila är artärlaktat vanligtvis cirka 0,5–1,0 mmol/L; venöst/plasmatiskt något högre. Hyperlaktatemi definieras ofta som laktat över cirka 2 mmol/L; svåra tillstånd kan ge över 4–5 mmol/L. Kliniskt används laktatmätning för att övervaka kritiskt sjuka patienter, misstänkt sepsis eller chock, följa behandling och prognostisera utfall. Inom idrottsmedicin används lactat för att fastställa laktattröskel och bedöma uthållighetsförmåga.

Provtagning kan göras i arteriellt, venöst eller kapillärt blod. Preanalytiska faktorer är viktiga eftersom glycolys fortsätter i osäker blodprovsrör om det inte hanteras snabbt. Vanliga analysmetoder är enzymatiska tester i laboratorier eller point-of-care-enheter. Metoderna inkluderar laktatdehydrogenas- och laktatoxidas-reaktioner där NADH eller väteperoxid mäts. För att minimera fel används ofta fluorid-oxalatrör och kylförvaring eller snabb analys.

Tolkningen bör göras i klinisk kontext, eftersom laktat kan påverkas av leverfunktion, mediciner och fysisk aktivitet. Variation mellan mätinstrument och provtyp bör beaktas.