LNGterminaler

LNG-terminaler är anläggningar för mottagning, lagring och regasifiering av flytande naturgas (LNG). LNG uppförs vid cirka −162 °C för att göras transportabel i fartyg. Vid terminalen lagras LNG i mycket väl isolerade tankar innan den regas till naturgas och förs vidare in i gasnätet eller används i industriella processer. Terminaler kan vara på land (onshore) eller flytande (Floating Storage and Regasification Unit, FSRU).

Terminals kan fungera som importterminaler, exportterminaler eller som lagrings- och pufferanläggningar för att reglera leveranser under perioder med hög efterfrågan eller störningar i leveranskedjan. De utgör ofta knutpunkter i regionala gasförsörjningssystem och kopplar LNG till befintliga naturgasnät.

Processen innebär: ankomst av LNG från fartyg till terminalen, överföring till LNG-tankar med kryogeniska system, lagring vid mycket låga temperaturer, och regasifiering där LNG värms upp till naturgas och pumpas in i nätet eller vidare till industriella användningar. Boil-off gas som uppstår används ofta som bränsle i anläggningen eller återförs till processen.

Kapacitet och mått: regasifieringskapacitet anges vanligtvis i miljarder kubikmeter per år (bcm/år) eller i miljoner ton per år (Mt/år); lagringskapacitet mäts i tusentals kubikmeter. Säkerhet, miljöhänsyn och regelverk styrs av nationella myndigheter och internationella riktlinjer; ekonomin bygger på långa kontrakt, infrastrukturinvesteringar och marknadsanpassade avgifter.