LDHutsöndringsassays

LDHutsöndringsassays är en grupp av cytotoxicitetstest som mäter frisättningen av laktatdehydrogenas (LDH) från celler när plasmamembranet skadas. Assays används för att bedöma viabilitet och cellskada i cellkulturer, samt för att utvärdera effekten av läkemedel, immunceller eller nanomaterial på celler.

Principen bygger på LDH-enzymets kända reaktion: LDH omvandlar laktat till pyruvat i närvaro av NAD+, vilket genererar NADH. NADH används sedan i en sekundär reaktion som producerar en färg- eller fluorescenssignal via en diaphorase-kopplad system och en tetrazolium- eller resazurin-baserad förening. Signalens styrka är proportionell mot mängden LDH i medium eller supernatan, vilket återspeglar cellskada. Typiska avläsningar sker som färgimetri- eller fluorescensmätningar, ofta i mikrotiterplatta, med kontroll- och referenshalter.

Experimentell arbetsgång är vanligast: samla in cellkulturens supernatant, tillsätta LDH-detekteringslösning, och mäta signalen efter en inkubation. Exempel på kontroller inkluderar spontan frisättning från ocirkulerande celler och maximal frisättning efter celllysning (för att ange 100% cytotoxicitet). Beräkningen av cytotoxicitet görs vanligtvis som procentuell frisättning: (trial release – spontaneous release) / (maximal release – spontaneous release) × 100.

Fördelar med LDH-utsöndringsassays inkluderar snabbhet, enkelhet och att de kräver få steg utan att döda cellerna innan mätning. Begränsningar innefattar bakgrundsfrisättning, påverkan av serum eller andra komponenter som kan störa signalen, samt att LDH-frisättning främst fångar membranskada och inte tidig apoptos. Användningsområden omfattar laboratorietester av cytotoxicitet hos läkemedel, immuncell-portioner och toxiska nanopartiklar.