Lågspänningsspänningsskydd

Lågspänningsspänningsskydd är en skyddsanordning som används i lågspänningsnät för att begränsa spänningsöverskott och transienter som kan skada elektrisk utrustning. Skyddet kopplas mellan fas/neutral och skyddsjord och fungerar genom att snabbt leda bort eller begränsa överskottsspänningen till en säker nivå. Det är vanligt i bostäder, kommersiella byggnader och andra installationer där känslig elektronik och styrsystem finns.

Tekniken bygger vanligtvis på icke-linjära komponenter som metalloxid-varistorer (MOV), polymerbaserade skyddselement eller i vissa fall gasurladdningstuber. Vid överspänning träder dessa enheter i ledning och dirigerar överskottsspänningen till jord eller ser till att spänningen hålls inom säkra gränser för ansluten utrustning.

Typindelning och användning: Inom lågspänningsnät används vanligen SPD-typerna 1, 2 och 3. Typ 1 skyddar mot direkta åsköverspänningar vid ingången; Typ 2 används i huvudcentraler för kvarvarande överspänningar i nätet; Typ 3 placeras nära känslig utrustning som datorer eller serversviter som sista skyddslinje. Placering och antal avgörs av riskbedömning och nätets karaktär.

Anläggningen bör följa relevanta standarder, till exempel IEC/EN 61643-serien, och kopplas till ett korrekt jordningssystem med god märkning och nätkoordination. Underhåll innebär regelbunden visuell kontroll, funktionstest och byte av skyddselement efter överspänningshändelser eller när skyddsnivåer avlägsnas.

Sammanfattning: Lågspänningsspänningsskydd bidrar till att förlänga livslängden för elektrisk utrustning genom att begränsa överspänningar, men ersätter inte god kabeldragning och korrekt jordning.