Lågdriftsensorer

Lågdriftsensorer är sensorer som är särskilt konstruerade för att uppvisa minimal förändring i utsignal över tid. De används där långsiktig noggrannhet är viktig, till exempel i processkontroll, miljöövervakning och vetenskapliga instrument. Drift betecknar den långsiktiga avvikelsen i sensoroutput när ingång hålls konstant. Lågdrift minskar effekten av temperaturvariationer, åldring och andra störningar, vilket ger mer tillförlitliga mätningar över månader eller år.

Orsaker till drift inkluderar termiska effekter (temperaturkoefficient och termisk drift), materialåldring, mekanisk spänning eller hysteresis i sensorkomponenter samt förändringar i elektroniska delsystem. För att motverka dessa effekter används flera tekniker: val av stabila material med låg temperaturkoefficient, robust konstruktion, inbyggd temperaturkompensation, noggrann kalibrering och användning av referenssystem samt differential- eller ratiometoder. I vissa fall används självkalibrerande funktioner.

Nyckelparametrar är zero drift (offsetändringar över tid när ingång är noll) och span drift (ändring i förstärkning). Andra relevanta mått är bias stability och long-term drift samt temperaturkoefficient för drift.

Vanliga tillämpningar inkluderar industriell processtyrning, medicinsk utrustning, miljöövervakning, fordons- och flygindustrin samt laboratorieinstrument. Underhållsfrågor omfattar regelbunden kalibrering med spårbarhet till standarder och användning av redundans eller självkalibrering för övervakning av avvikelser.