Kärnvapentaktik

Kärnvapentaktik avser den samlade planering och logik som ligger bakom hur kärnvapen används, avskräcks och i vissa fall påverkas av politiska mål. Syftet är att skapa säkerhet genom att påverka en motparts beslutsfattande och därigenom minska risken för kärnvapenkrig. Taktiken tar hänsyn till hur och när kärnvapen skulle kunna användas, samt hur man upprätthåller kontroll över risker och olyckor.

Det centrala begreppet är avskräckning (deterrence). Genom hot om katastrofala konsekvenser försöker man få en potentiell angripare att avstå från handling. Den teoretiska ramen innefattar ömsesidig förödelse (MAD, Mutually Assured Destruction), vilket gör ett kärnvapenkrig ekonomiskt och mänskligt överdrivet kostsamt för båda sidor. Avskräckningen baseras på trovärdighet, kapacitet och kommunikation av avsikter.

Strategin skiljer ofta mellan förstahandsanvändning och andraslagsförmåga. En stark andraslagskapacitet ökar trovärdigheten i avskräckningen genom att möjliggöra svar även efter en attack, vilket gör ett attackerande land mer benäget att avstå. Behovet av flexibilitet har lett till utvecklingen av olika användningssätt och alternativ, inklusive begränsade kärnvapenval i vissa scenarier.

En klassisk modell är kärnvapentripletten eller triaden: landbaserade missiler, sjöbaserade missiler i ubåtar och strategiska bombflyg. Triaden syftar till överlevnad och flexibilitet i eskalation och beslut. Historiskt har nedrustningsavtal och internationell rätt format delar av taktiken, medan nutida frågor rör modernisering, risker för felbedömningar och vikten av riskreducering och transparens.