Kärnvapenkontroll

Kärnvapenkontroll är ett område inom internationell säkerhet som omfattar policyinstrument och åtgärder för att begränsa spridningen av kärnvapen, minska arsenaler och i viss mån möjliggöra nedrustning, samt att stärka övervakning och följsamhet. Metoderna inkluderar internationella avtal, exportkontroller, teknisk verifiering och diplomatiska insatser samt förtroendeskapande åtgärder.

Huvudkomponenterna är icke-spridning, nedrustning och fredlig användning av kärnteknologi. Centrala verktyg är Fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT), som delar världen i kärnvapenstater och icke-kärnvapenstater och förbinder till reduktion av arsenaler samt tillgång till kärnteknik för fredliga ändamål; Fördraget om kärnvapentestförbud (CTBT), som syftar till att förbjuda kärnvapentest, samt uppföljningen genom IAEA:s säkerhets- och övervakningsprogram (safeguards) och internationell exportkontroll via Nuclear Suppliers Group (NSG). Bilaterala och multilaterala avtal som Start- och New START-avtalen mellan USA och Ryssland har begränsat antalet och storleken på strategiska kärnvapen.

Dagens utmaningar inkluderar verifieringsteknikens gränser, dual-use-teknologier och arsenalsmodernisering, samt geopolitiska spänningar som påverkar förmågan att nå nedrustning i praktiken. Framtida utveckling kan innefatta ökad transparens, riskreducerande åtgärder och uppdaterade internationella rättsliga ramverk för att stärka kärnvapenkontrollen.