Kväveformer

Kväveformer betecknar de olika kemiska former av grundämnet kväve som finns i naturen och i organismer. Kväve förekommer i både oorganiska och organiska former, och olika former är olika tillgängliga för växter och mikroorganismer.

De viktigaste oorganiska formerna är kvävgas (N2) i atmosfären, ammoniak (NH3) och ammonium (NH4+), samt nitrit (NO2−) och nitrat (NO3−). Kvävegas är mycket inert och biologisk kväveomsättning kräver fixering innan kvävet kan användas av levande organismer. Nitrat och ammonium är de huvudsakliga källorna till kväve för växter i mark och vatten.

Kväveomsättningen sker genom flera steg i systemet som kallas kvävecykeln. Kvävefixering omvandlar N2 till NH3/NH4+ och gör kvävet biotillgängligt. Nitrifikation är processen där NH4+ först oxideras till NO2− och sedan till NO3−. Assimilation innebär att växter tar upp NO3− eller NH4+ och bygger det into organiska föreningar som aminosyror och nucleinsyror. Mineralisering eller ammonifikation frigör organiskt kväve och omvandlar det till NH4+. Denitrifikation reducerar NO3− tillbaka till N2 eller N2O, vilket sluter cykeln.

Kväve är centralt för liv och växternas näringsstatus. Överskott av kväve i jord eller vatten kan leda till eutrofiering och försämrad vattenkvalitet. Mänskliga aktiviteter som användning av konstgödsel, utsläpp av avloppsvatten och förbränning av fossila bränslen påverkar kväveflöden och kvävehalter globalt.