Kulturmiljöhänsyn

Kulturmiljöhänsyn är ett svenskt planning- och byggbegrepp som innebär att kulturellt värdefulla miljöer beaktas vid planering, exploatering och förändringar i landskapet. Begreppet är förankrat i Plan- och bygglagen och stödjer även miljöbalkens krav på hänsyn till kulturmiljöer. Ansvariga för tillämpningen är kommunerna i deras detaljplane- och bygglovsprocesser, ofta i samarbete med länsstyrelsen och RAÄ, Riksantikvarieämbetet.

En kulturmiljö definieras som platser och landskap där kulturhistoriska värden är tydligt knutna till byggnader, åkermark, bebyggelsemiljöer, fornlämningar eller andra kulturhistoriskt betydelsefulla miljöer. Värdena kan vara historiska, arkitektoniska, estetiska eller sociala och värdefulla i ett regionalt sammanhang.

Syftet med hänsynen är att bevara kulturmiljöns karaktär och betydelse för vår tids identitet och kunskap om historia, samtidigt som samhällsutvecklingen möjliggörs. Detta inkluderar skydd av arkeologiska lämningar och andra kulturarvslämningar samt att undvika eller motverka åtgärder som permanent försämrar vem en plats uppfattas och upplevs.

Tillvägagångssättet innebär att kommunerna kartlägger och värderar kulturmiljöer i tidiga skeden av planeringen och överväger åtgärder som minskar negativ påverkan eller anpassar utformningen för att bevara värdena. RAÄ och andra myndigheter kan bistå med riktlinjer, dokumentation och rådgivning. Kulturmiljöhänsyn är därmed ett verktyg för hållbar utveckling som integreras i det vardagliga planeringsarbetet och i beslut om bygglov och detaljplaner.