Kulturmiljömyndigheter

Kulturmiljömyndigheter är offentliga myndigheter som ansvarar för att skydda, bevara och förvalta Sveriges kulturmiljöer, det vill säga platser, landskap och byggnader som har historiskt, kulturellt eller arkeologiskt värde. Begreppet används som en samlad benämning på de statliga, regionala och kommunala myndigheter som deltar i kulturmiljöarbetet.

Den centrala rättsliga ramen är kulturminnelagen och i vissa frågor miljöbalken. Den övergripande nationella myndigheten är Riksantikvarieämbetet, som ansvarar för nationell samordning, kulturarvsregister och stöd till regionalt arbete. Länsstyrelserna har regionalt ansvar, ger rådgivning, bedömer skydd av särskilt värdefulla miljöer och utövar tillsyn. Kommunerna ansvarar för planering och tillståndsprövning inom sina områden, inklusive tillstånd för förändringar i byggnader och miljöer i detaljplaner.

De arbetar med kartläggning och dokumentation av kulturmiljöer, upprättande av byggnadsminnen och andra skyddade objekt, granskning av projekt som kan påverka kulturmiljön samt utfärdande av tillstånd eller villkor. De kan även främja kulturmiljöutredningar, bevara kulturlandskap, genomföra arkeologiska undersökningar och erbjuda information till allmänheten och besökare.

Samverkan sker mellan stat, region och kommun, tillsammans med fastighetsägare och lokalsamhället. Målet är att skydda kulturarvet samtidigt som samhällsutveckling och hållbarhet främjas.