Kostnadseffektivitetsanalys

Kostnadseffektivitetsanalys (CEA) är en metod inom hälsoekonomi som jämför kostnaderna och effekterna av två eller flera interventioner. Effekterna mäts i naturliga enheter, till exempel antal räddade liv, förlängd överlevnad eller antal fall som förhindras. Syftet är att bedöma vilken insats som ger störst effekt per investerad resurs.

Analysen genomförs vanligtvis utifrån ett valt perspektiv, till exempel vårdgivarens eller samhällets, och inkluderar kostnader (direkta och indirekta) samt effekter över en relevant tidsperiod. Vid behov används diskontering av framtida kostnader och effekter.

Metoden följer flera steg: definiera beslutproblem och alternativ, mäta och värdera kostnader och effekter, och beräkna det kostnadseffektiva måttet. Den vanligt använda måtten är ICER (incremental cost-effectiveness ratio) som anger skillnaden i kostnad delat med skillnaden i effekt mellan två alternativ. Man kan även använda netto monetär nytta (NMB) för enklare tolkning.

Tolkning sker ofta i relation till ett tröskelvärde för vad som anses kostnadseffektivt i ett givet sammanhang. En lägre ICER eller en högre NMB indikerar bättre kostnadseffektivitet, men beslut bör inte baseras på siffror ensam utan även på andra faktorer som prioriteringar och etik.

Användning och begränsningar: CEA används inom hälso- och sjukvård, offentliga program och teknikbedömningar för att prioritera insatser. Begränsningar inkluderar osäker data och antaganden, överförbarhet mellan olika hälso- och vårdkontexter, val av effektmått och att ekonomiska mått inte fullt ut fångar rättvise- eller etiska aspekter.

Relation till andra metoder: CEA står i relation till kostnadseffektivitets-/kostnadsnyttoanalyser och kan kompletteras med känslighetsanalyser för att utvärdera hur robusta resultaten är under variation i antaganden.