Kornstorlekssammansättningen

Kornstorlekssammansättningen, ofta kallad kornstorleksfördelning, beskriver proportionerna av olika kornstorlekar som finns i ett jordprov. Denna sammansättning är en fundamental egenskap som påverkar många av jordens fysikaliska, kemiska och biologiska egenskaper. Analysen av kornstorlekssammansättningen är avgörande inom områden som geoteknik, markvetenskap, jordbruk och miljöteknik.

Jordens kornstorlekar kategoriseras vanligtvis i tre huvudfraktioner: sand, silt och lera. Sandkorn är de största, med diametrar mellan 0,063 och 2 millimeter. Siltkorn är mindre, mellan 0,002 och 0,063 millimeter. Lerakorn är de allra minsta, med diametrar mindre än 0,002 millimeter. Jord klassificeras baserat på den relativa andelen av dessa fraktioner; exempelvis är en sandjord dominerad av sandkorn, medan en lerjord har en hög andel lerpartiklar.

Bestämningen av kornstorlekssammansättningen görs vanligen genom en kombination av siktanalys och sedimentation. Siktanalys används för att separera och kvantifiera sandfraktionen, medan sedimentation (ofta med hjälp av hydrometer eller pipettmetod) används för att bestämma proportionerna av silt och lera baserat på deras fallhastighet i vatten. Resultaten presenteras ofta i form av diagram eller tabeller som visar procentuell fördelning av varje kornstorleksfraktion. Förståelsen av kornstorlekssammansättningen är kritisk för att förutsäga dräneringsegenskaper, vattenhållande förmåga, luftningsgrad, plasticitet och erosionskänslighet hos en jord.