Kontantmetoden

Kontantmetoden, eller kontantredovisning, är en redovisningsmetod där intäkter och kostnader registreras när pengar byter ägare – när en betalning erläggs eller mottas – snarare än när fakturor utfärdas eller tas emot. Metoden används inom vanlig bokföring och är särskilt kopplad till vissa skatteregler för små företag, bland annat vad gäller moms i Sverige.

I praktiken innebär kontantmetoden att företag redovisar omsättning när kunder betalar och bokför utgifter när de betalar leverantörer. På så sätt uppstår inte en registrerad inkomst eller kostnad när en faktura skickas, utan när betalningen görs eller tas emot. Inom moms används kontantmetoden ofta så att moms redovisas först när betalningen från kund har kommit in och ingående moms dras när leverantören har fått betalning.

Vem som får använda kontantmetoden varierar och beror på gällande regler och gränser. Den anses vanligtvis lämplig för små företag och kan vara kopplad till särskilda regler i Skatteverket för enklare hantering av moms och bokföring. Begränsningar kan förekomma: större företag, företag med betydande lager eller verksamhet som kräver annan redovisningspraxis kan vara skyldiga eller av olika skäl inte få använda kontantmetoden.

Fördelarna inkluderar enklare bokföring, bättre likviditet och en redovisning som speglar verkliga betalningar. Begränsningarna innefattar brister i matchning av intäkter och kostnader samt potentiella komplikationer vid upphandlingar, kreditförsäljning och näringsverksamheter med större lager. Kontantmetoden diskuteras oftast i samband med svensk moms och småföretags skattemässiga alternativ.