Konfliktløsning

Konfliktlösning definieras som processen att hantera och lösa tvister mellan två eller fler parter genom kommunikation, förhandling och samarbete med målet att uppnå ett hållbart och accepterat utfall samtidigt som relationerna mellan parterna återställs eller förbättras.

Vanliga metoder inkluderar förhandling, medling, och skiljeförfarande. Förhandling innebär att parterna själva söker en överenskommelse. Medling innebär att en neutral tredje part hjälper parterna att nå en lösning utan att fatta beslut åt dem. Skiljeförfarande är när en oberoende part beslutar i tvisten och domen är bindande. Facilitering används för att strukturera samtal och underlätta kommunikation, medan samarbetsinriktad problemlösning fokuserar på gemensam skapande av lösningar. Restorativ rättvisa lägger vikt vid att ta itu med skada och återställa förtroende. Konfliktlösning kan även omfatta konfliktrådgivning och olika former av dialogverktyg.

Processen innefattar vanligtvis förberedelse, relationsbyggande och tydliggörande av frågan, generering av alternativ, utvärdering och val av lösning, överenskommelse samt implementering och uppföljning. Viktiga aspekter är kommunikation, lyssnande, maktbalans, kulturförståelse och förtroende mellan parterna. Framgångsrik konfliktlösning förutsätter frivillighet och realistiska förväntningar; den kan istället vara svårare i situationer med allvarliga maktobalanser eller juridiska krav.

Användningsområdenen är breda och inkluderar personliga relationer, arbetslivet och organisationer samt kommunala eller internationella sammanhang där tvister ska lösas utan långvarig konfrontation.