Koncentrationsrisker

Koncentrationsrisker är de risker som uppstår när en organisation har en begränsad uppsättning betydande exponeringar, vilket ökar sårbarheten för plötsliga förändringar i faktorer som påverkar dessa exponeringar. Det kan handla om motparter, branscher, geografiska regioner eller finansiella instrument. Ju mer koncentrerade exponeringarna är, desto större kan förlusterna bli om den dominerande exponeringen drabbas av negativa utvecklingar.

Vanliga typer av koncentrationsrisker är kreditkoncentration, där krediter är koncentrerade till få motparter eller branscher; geokoncentration, där exponeringar är knutna till få geografiska områden; samt produkt- eller marknadsriskkoncentration, där en stor del av tillgångarna eller intäkterna kommer från ett begränsat antal produkter eller marknader. Dessa risker kan förekomma i bank- och försäkringsverksamhet, större företag och investeringsfonder.

Mätning och övervakning sker ofta med specifika mått såsom koncentrationsandelar och olika varianter av Herfindahl-Hirschman-index, samt genom att följa exponeringar per motpart, sektor och geografi. Regulatoriska ramverk kräver ofta att instituten identifierar, mäter och rapporterar koncentrationsrisker samt sätter upp riskgränser och scenarier för stressning.

Hantering av koncentrationsrisker bygger på diversifiering och styrning: att sprida exponeringar över fler motparter, branscher och geografer; att införa interna begränsningar och riskaptitnivåer; samt att använda prissättning, kreditpolicy och stress-testning för att förebygga och mildra potentiella förluster.