Knådning

Knådning är ett svenskt begrepp som används i två sammanhang: knådning av deg i matlagning och knådning som massage- eller vävnadsteknik. Ordet härstammar från knåda, och i båda fallen innebär det en kontrollerad process där händerna används för att arbeta med vätska, struktur eller muskler.

Knådning av deg: Målet är att utveckla glutenstrukturen i mjöl och vatten, vilket ger degens elasticitet och styrka. Processen utförs ofta genom uppåtriktade tryck, vikning och vridning; vid maskinell knådning används en degkrok. Tiden varierar med recept och temperatur. Överknådning kan göra brödet tätare och sämre jäst, medan underknådning ger en lösare struktur. Ett vanligt test är att dra ut en tunn remsa av degen tills den blir genomskinlig (windowpane-test) för att bedöma glutenutvecklingen.

Knådning inom massage: Inom kroppsmassage används knådning som en del av teknikerna petrissage. Syftet är att mjuka upp spända muskler, förbättra blodcirkulationen och främja avslappning. Tekniken utförs med handflator, tummar eller fingrar och kan variera i tryck och rytm. Det är viktigt att anpassa trycket efter klientens komfort och att avstå vid nyss uppkomna skador, inflammation, hudåkommor eller feber. Yrkesutövare bör ha adekvat utbildning och följa hygieniska rutiner.

Sammanfattningsvis är knådning en grundläggande teknik inom både bakning och massage, där den gemensamma principen är kontrollerad handpåverkan för att påverka struktur, funktion och välbefinnande.