Kejsardömet

Kejsardömet är en politisk enhet som styrs av en kejsare. Ett kejsardöme kännetecknas ofta av storlek och mångfald: ett expansivt territorium som förenar flera folk och regioner under en centralmakt. Statens makt är ofta starkt personcentrerad och militaristisk, med en byråkratisk apparat som förvaltar provinser eller satrapier. Förhållandet mellan kärnlandet och perifera områden kan vara centraliserat eller federerat, beroende på tid och plats.

Etymologi: termen kejsardöme bygger på kejsare och döme, som syftar på kejsarens domäner eller rike. Begreppet används i historisk svenska för att beskriva stater som aspirerar till övergripande suveränitet och som organiserar breda befolkningar och kulturer. Jämfört med ett kungadöme brukar ett kejsardöme ofta omfatta ett större territorium, flera folk och vanligtvis längre kontinuitet, även om formerna för makt och legitimitet varierade mellan tid och plats.

Historisk betydelse: kejsardömen har spelat centrala roller i världshistorien genom att sprida civilisationer, rättsordningar och ofta religioner, men också genom att skapa politisk och kulturell integration. Exempel inkluderar Romerska kejsardömet och Östromerska kejsardömet i antiken, Ryska kejsardömet i modern tid, samt kinesiska kejsardömen under Qing-dynastin. Vanliga orsaker till kejsardömenes fall inkluderar överexpansion, ekonomiska kriser, interna revolter och yttre hot.