Karbonatbergarter

Karbonatbergarter är sedimentära bergarter som domineras av karbonatmineralerna kalcit (CaCO3) och dolomit (CaMg(CO3)2). De bildas främst i marina miljöer genom biologisk ackumulering av fossilskal och skelette samt genom kemisk utfällning av karbonat ur havsvatten. Under diagenes och ofta vid senare omvandlingar kan deras texturer och sammansättning förändras. De två huvudsakliga grupperna är kalksten och dolomit, med flera undervarianter.

Kalksten består i stor utsträckning av kalcit och bildas både biogent och kemiskt; den kan vara fossilrik eller kemiskt avlagrad. Dolomit bildas när magnesiumrik lösning omvandlar kalksten till dolomit. Andra karbonatbergarter inkluderar krita (chalk), travertin, tuf och oolitisk kalksten. Travertin och tuf avsätts vid ytvatten där kalcit fälls ut i snabb takt, ofta nära källor eller i rinnande vatten. Krita är en mjuk, vit kalksten som består av mikroskopiska organismer.

Metamorfa processer kan omvandla kalksten eller dolomit till marmor. Under diagenes kan dolomitisering och andra texturförändringar ske. Karbonatbergarter har stor ekonomisk betydelse som byggstenar (kalksten och marmor), som råmaterial för cement och kalk samt som viktiga reservoirbergarter i olje- och gasfält.

Utbredning och landskap: Karbonatbergarter finns i stora delar av världens kontinentalringar och vid grunt havsbotten. De skapar karstlandskap med grottor och klippformationer och spelar en viktig roll i sedimentära och kemiska kolcykler.