Kalibreringsmodellen

Kalibreringsmodellen är en statistisk modell som används för att koppla instrumentavläsningar till verkliga, sanna värden. Genom att relatera mätningar till kända referensstandarder kan modellen korrigera systematiska fel och säkerställa att avläsningar är konsekventa över tiden. Modellen används ofta för att konstruera en kalibreringskurva eller kalibreringsfunktion som kan tillämpas på ny mätdata.

Vanliga tillämpningar finns inom analytisk kemi, miljöövervakning, processindustri och andra områden där noggrann mätning krävs. Kalibreringsmodellerna kan vara linjära, icke-linjära eller multivariata och kan använda enkla en-variabelskalor eller flera signaler för förbättrad precision.

Processen innefattar i korthet: samla in kalibreringsdata med kända sanna värden, passa en modell till dessa data, validera modellen med oberoende prov, och därefter använda modellen för nya mätningar samt uppdatera den när utrustningen driftar eller miljöförhållanden förändras.

Viktiga utvärderingsmått inkluderar noggrannhet, precision, bias, RMSE och modellens tillförlitlighet över kalibreringsintervallet. Det är viktigt att undvika överextrapolering utanför kalibreringsområdet och att dokumentera proceduren samt regelbundet kontrollera utrustningen. Kalibreringsmodellen är därmed ett centralt verktyg för att upprätthålla pålitliga mätresultat i olika metoder och instrument.