Jordhumus

Jordhumus är den mörka, stabila delen av jordens organiska materia som bildas genom långsam nedbrytning och humifiering av växt- och djurrester. Som en beståndsdel av jordens organiska kol bidrar jordhumus till jordens struktur, dess motståndskraft mot erosion och dess kemiska egenskaper.

Jordhumus består av humussubstanserna huminsyror, fulvinsyror och humin samt andra resistenta organiska föreningar. Den skiljer sig från färskt organiskt material genom sin större stabilitet och längre livslängd i marken.

Bildning av jordhumus sker främst genom mikrobiell nedbrytning och humifiering, där enklare ämnen omvandlas till mer komplexa och långlivade kolkedjor. Klimat, marktextur och dränering påverkar hastigheten för humusbildning. Förhållandena i marken styr också hur snabbt humus byggs upp och bryts ned.

Funktion och betydelse: Jordhumus förbättrar jordstruktur genom att stödja aggregation och porositet, ökar vattenhållande förmåga och fungerar som näringsreserv via sin eller markens höga cationbyteskapacitet. Den fungerar som energikälla och livsmiljö för markens mikroorganismer och växter.

Praktisk betydelse: Ökade jordhumusnivåer uppnås genom tillförsel av organiska material, rester från växter och djur, kompost och reducerad jordbearbetning. Bevarande av jordhumus stöder hållbart jord- och skogsbruk och långsiktig jordhälsa.

I nordliga jordmåner används ofta begreppen mor, moder och mull för att beskriva humusformens karaktär och hur den påverkar näringstillgången och jordens pH.