Jordförbindelsen

Jordförbindelsen är en elektrisk förbindelse mellan en ledare eller en anläggning och jord (jordelektrod). Begreppet används främst inom elkraft och elinstallationer för att beskriva åtgärder som skapar ett definierat referens- eller skyddspotential i förhållande till jordytan. Syftet är att begränsa spänningsnivåer vid fel, leda bort störströmmar och förbättra personsäkerhet samt utrustningars funktion.

Typiska former är skyddsjord (PE), funktionell jord (FE) och skyddsledande jordsystem i olika jordningskonfigurationer, exempelvis TN, TT och IT. Jordförbindning uppnås genom jordspett, jordningsnät, jordplattor eller andra elektrodarrangemang och genom equipotentialbindning som förbinder metalldelar för att förhindra farliga potentialskillnader.

Effektiviteten beror på markens resistivitet, elektrodens utformning och korrosionstillstånd. Låg jordresistans underlättar snabb avledning av felströmmar och minskar risk för farliga spänningsfall vid beröring. Standarder och föreskrifter, såsom internationella IEC-normer och nationella elsäkerhetsregler, anger krav på jordmotstånd, provning och märkning.

Underhåll och kontroll genom mätningar av kontinuitet och jordresistans är viktiga för att säkerställa funktion över tid. Felaktig eller otillräcklig jordförbindelse kan leda till brand-, utrustnings- eller personrisker samt störningar i känslig elektronisk utrustning.