Isoelektriska

Isoelektriska, eller isoelektriska punkten (pI), är det pH-värde vid vilket en molekyl har ingen nettoladdning. Begreppet används främst inom biokemi och molekylärbiologi för aminosyror, peptider och proteiner, men kan även tillämpas på andra ämnen som har joniserbara grupper. Vid pH lika med pI har molekylen i stort sett ingen nettoladdning och uppträder ofta som zwitterjon.

Vid pH under pI har molekylen en positiv nettoladdning, medan den vid pH över pI har en negativ nettoladdning. pI beror på pKa-värdena hos de joniserbara grupperna i molekylen och därmed på dess kemiska sammansättning. Förändringar i miljön kan därför flytta pI eller ändra molekylens laddningstillstånd.

Beräkning av pI varierar beroende på molekyltyp. För enkla aminosyror utan laddade sidokedjor är pI oftast medelvärdet mellan de två närmaste pKa-värdena: pI = (pKa1 + pKa2)/2. För aminosyror med sura eller basiska sidokedjor används de pKa-värden som motsvarar grupperna som ger neutral form vid fysiologiska forhold. För proteiner kan uppskattningar göras från aminosyrasekvensen eller empiriskt mättas.

Mätning och användning: Isoelektrisk fokusering (IEF) separerar molekyler efter pI i ett pH-gradient och används ofta i proteomik och kvalitetskontroll. pI påverkar även löslighet ochAggregation av proteiner, vilket är relevant vid rening, kristallisation och formulering av biologiska produkter.

Se även: pH-värde, pKa, aminosyror och proteiner.