Inklusionskroppar

Inclusionskroppar är ansamlingar av ämnen i cellens cytoplasma eller i andra cellstrukturer som inte är membranbegränsade organeller. De består ofta av lagrade näringsämnen, metaboliter eller avfallsprodukter som har ackumulerats eftersom de inte omedelbart behövs eller kan metaboliseras. Inklusionskroppar förekommer hos både prokaryoter och eukaryoter och kan ha olika sammansättningar och funktioner.

Vanliga typer och exempel är glycogenkorn som lagrar energisubstratet i lever- och muskelceller, lipiddroppar som lagrar fett, samt pigment som lipofuscin (ålderspigment) och melanin. Kristaller och mineraler som urat-, kalcium- eller fosfatkristaller kan också bildas som inklusionskroppar. Vissa bakterier bildar svavel- eller polyfosfatkorn som lagringsdepåer för svavel eller fosfat. I virusinfekter används termen virala inklusionskroppar för strukturer där virala partiklar eller proteiner ansamlas i värdcellen. Inklusionskroppar kan också uppvisa som en del av cellens svar på miljö eller stress.

Funktionellt kan inklusionskroppar fungera som energireserver, byggstenar eller avfallsdepåer beroende på deras kemiska sammansättning. I vissa fall har de specifika fysiologiska roller, medan andra helt enkelt representerar oönskad eller icke-nyttig ackumulering.

Betydelse inom medicin och forskning ligger i deras diagnostiska värde och i bioteknik: inklusionskroppars utseende och lokalisering kan stödja diagnoser i histologi, och vissa inklusionspigment eller kristaller används som markörer i laboratoriediagnostik. Inom bioteknik används ibland rekombinanta proteiner som lagras i bakterieinclusionskroppar.