Ingångsmoduler

En ingångsmodul är en modul i ett styrsystem som tar emot signaler från fältutrustning och gör dem tillgängliga för styrkretsen eller en PLC. Den omvandlar fysiska signaler till elektriska nivåer eller digitala värden som processorn kan tolka och agera på. Ingångsmoduler skyddar ofta resten av systemet genom filtrering och isolering.

Det vanligaste är digitala ingångsmoduler som läser binära tillstånd från sensorer eller brytare. Dessa moduler används vanligtvis med spänningsnivåer som 5–24 V DC och kan leverera isolering mellan fält och styrsystemet via opto-kopplare. Analoga ingångsmoduler samlar in kontinuerliga signaler som 0–10 V eller 4–20 mA och ger numeriska värden till PLC:n. Modulerna kommer i olika antal kanaler (t.ex. 4, 8, 16, 32) och kan vara galvaniskt isolerade per kanal eller gemensam.

Tekniskt består en ingångsmodul av elektriska gränssnitt, uppsamling/filtrering, och kommunikationsbackplane eller fältbussgränssnitt som kopplas till styrsystemet. Under varje skanningscykel läser modulen inputsignalerna, utför eventuella konverteringar och överför resultaten till processorkortet. Många moduler erbjuder skydd mot överström, överspänning och EMC.

Användningsområden inkluderar tillverkningsautomation, byggnadsautomation och processövervakning där fältgivare som tryckknappar, närhetssensorer, temperatursensorer eller flödesgivare tillhandahåller nödvändig information till styrsystemet.

Olika tillverkare erbjuder olika formfaktorer och kommunikationsprotokoll, men grundläggande principer är gemensamma: omvandla och isolera fältsignaler till digitalt läsbara värden och skicka dem till central kontrollenhet. Standards följs ofta enligt IEC 61131-2 eller liknande krav beroende på land och sektor.