Influensapandemier

Influensapandemier är globala utbrott av influensa som uppstår när ett helt nytt influensa A-virus sprider sig bland människor och befolkningen saknar betydande immunitet mot den nya varianten. Sådana pandemier uppkommer oftast när virusets ytproteiner genomgår stora förändringar eller när ett nytt influensavirus uppstår genom nya genetiska kombinationer, vilket gör spridningen mellan människor mycket effektivare. Pandemier skiljer sig från säsongsinfluensa genom sin omfattande spridning och brist på förväntad immunitet i befolkningen.

Historiskt har flera pandemier varit särskilt betydelsefulla. Den mest kända i modern tid är Spanska sjukan 1918–1919, som drabbade miljontals människor och hade hög dödlighet i flera åldersgrupper. Efter 1918 följde asiatiska influensan 1957 (H2N2) och Hongkonginfluensan 1968 (H3N2), båda globala spridningar men med något lägre dödlighet än 1918 års pandemi. 2009 års svininfluensa (H1N1pdm09) utlöste en mer moderat pandemi som påverkade många länder men var mindre dödlig än många tidigare pandemier. Dessa händelser understryker behovet av global övervakning, snabb diagnostik, vaccin och behandlingsalternativ.

Viruset sprids främst via droppar och aerosoler som bildas när infekterade hostar eller nyser, och smitta kan ske i nära kontakt. Vaccination är den viktigaste förebyggande åtgärden; vacciner uppdateras årligen för att spegla de mest förekommande stammarna. Antivirala läkemedel kan användas för behandling och i vissa fall förebyggande åtgärder, särskilt bland riskgrupper. Globalt övervakar WHO GISRS och partnerländer influensatrender för att snabbt upptäcka nya hot och Anpassa kontrollinsatserna.