Impulsnivåer

Impulsnivåer är mått på magnituden hos impulsiva händelser i olika system. En impuls kännetecknas av mycket kort varaktighet och ofta hög amplitud, vilket gör att dess effekt kan beskrivas både av peakvärdet och av impulsens area (integral över tid). Begreppet används inom flera fält, bland annat elektronik, mekanik och fysik, där snabba övergångar och transienter kan påverka prestanda och skydd.

Vid mätning och karakterisering av impulsnivåer används flera nyckelparametrar. Peakvärdet anger den högsta amplituden under en impuls. Varaktigheten eller Bredden beskriver hur länge impulsen varar, medan upp- och nedgångstiderna anger hur snabbt amplituden stiger och faller. Impulsens area, ofta kallad integral eller impulsinnehåll, motsvarar den totala mängden energi eller momentum över tid. Enhetsmässigt varierar det med sammanhanget, till exempel volt eller ampere för elektriska impulser, newtonsekunder för mekaniska impulser och joulesekunder för energi-relaterade mått.

I teorin används ofta Dirac-deltafunktionen som idealisering av en impuls. I praktiken uppträder impulser som mycket snabba, bredbandsimpulser som mäts med oscilloskop, transientregistratorer eller spektralanalysatorer. Viktiga tillämpningar omfattar transienta studier av elektroniska kretsar och skyddsutrustning, elektromagnetisk kompatibilitet, tester av isolationsmaterial genom impulsförsök samt studier av mekaniska skakningar och stompåverkan.

Se vidare: impulsrespons, transienter, impulsvol-ts tamp, Dirac-delta, surge-test.