Iltkoncentrationen

Iltkoncentrationen är ett mått på hur mycket syra som finns i en lösning. Den vanligaste beskrivningen är koncentrationen av vätejoner [H+], uttryckt i enheten mol per liter (M). pH är ett relaterat mått och definieras som pH = −log10[H+]. För starka syror i vatten kan man ofta koppla syrakoncentrationen direkt till [H+], medan svaga syror kräver kännedom om jämvikten och temperaturen.

Mätning av iltkoncentrationen sker främst genom titration med en bas av känd koncentration tills ändpunkten uppnås, vanligtvis med en indikator eller en pH-mätning. Andra metoder inkluderar direkt mätning av pH med en elektrod. Resultatet rapporteras vanligtvis som molar koncentration (M) eller som pH-värde. Vid mer precisa bedömningar används ofta begreppet aktivitet av vätejoner i stället för ren koncentration, särskilt vid höga saltkoncentrationer.

I praktiska tillämpningar är syrakoncentrationen central i kemiska beräkningar, buffertsystems funktion och i analyser inom livsmedelsproduktion, vattenkvalitet, jordbruk och läkemedelsproduktion. Syrans styrka påverkar smak, stabilitet och biologisk aktivitet i lösningar, och vid vissa analyser krävs kunskap om aktivitet snarare än endast koncentration.

Se även: pH, buffertar, titrering, aktivitet, jonstyrka.