Ickeproteinkväve

Ickeproteinkväve, ofta förkortat NPN (non-protein nitrogen), är kväve som förekommer i föreningar som inte utgör proteiner. Exempel på vanliga NPN-föreningar är urea, ammonium och ammoniumsalter, kreatinin, urinsyra, olika aminer och amider samt biuret. NPN utgör en del av totala kvävet i livsmedel och foder, och andelen redovisas ofta som en del av allt kväve.

Betydelse inom djur- och växtnäring: Ruminanta djur (tjur, får, getter) kan använda vissa NPN-föreningar som källa till kväve genom mikrobiell syntes av proteiner i vommen. Urea fungerar som ett tillskott när det finns tillräckligt med energi från kolhydrater för att stödja mikrobiell proteinproduktion. Om energi inte räcker eller om NPN överskrider vad mikroberna kan använda, kan ammoniak byggas upp och orsaka toxik: hyperammonemi hos djur. Överdriven användning av NPN i foder kan ge allvarliga hälsoproblem och försämrad tillväxt.

Betydelse inom klinisk medicin: Inom människors vård används ofta nivåer av icke-proteinkväve i blodet som mått på njurfunktion, vanligtvis som blodurea-nivåer (BUN). Höga BUN-nivåer kan indikera njursjukdom, uttorkning eller överdrivet proteintillförsel; låga nivåer kan observeras vid leverproblem eller mycket lågt proteintag. NPN används också vid tolkning av kost- och näringsstatus samt vid vissa laboratorieanalyser.

Beräknings- och analysaspekter: Totalst kväve i foder mäts ofta med Kjeldahlmetoden, och kvävet omvandlas till beräknad proteinnivå genom en faktor (vanligtvis cirka 6,25). Detta kan leda till över- eller underskattning av verkligt proteininnehåll om betydande andel NPN finns i fodret. Därför är det viktigt att känna till födoämnes- och fodertypens NPN-innehåll vid analys och tolkning.