Ickekärnkompetenser

Ickekärnkompetenser är färdigheter, processer eller resurser som stödjer en verksamhet men som inte utgör företagets kärnvärde eller konkurrensfördel. Dessa kompetenser är ofta nödvändiga för att driva affären effektivt, men de skiljer sig från kärnkompetenser genom att de inte särskiljer företaget på marknaden. Målet med att hantera ickekärnkompetenser är att frigöra resurser och fokus för att stärka de förmågor som verkligen driver värde för kunderna.

Företag identifierar ickekärnkompetenser genom analyser av värdekedjan och genom att bedöma hur mycket de bidrar till differentiering och långsiktiga konkurrensfördelar. Vanliga exempel inkluderar administration, IT-drift och infrastruktur, logistik, fastighetsförvaltning, lönehantering och viss teknisk support. Dessa aktiviteter kan ofta standardiseras eller industrialiseras och betjänas av externa leverantörer utan att negativt påverka kärnan i affären.

Beslutsramverk för hantering av ickekärnkompetenser brukar innefatta outsourcing- eller insourcingbeslut, risk- och kostnadsbedömningar samt portföljanalyser av aktiviteterna. Fördelar med outsourcing inkluderar kostnadsbesparingar, tillgång till specialistkompetens och ökad flexibilitet. Risker innefattar försämrad kontroll, kvalitetsproblem, beroende av leverantörer och risker relaterade till dataskydd. Över tid kan ickekärnkompetenser omvärderas och bli kärnkompetenser om marknadsförhållanden eller företagets strategi förändras.