IOkostnaden

IOkostnaden, ofta kallad I/O-kostnaden, är kostnaden för att utföra in- och utdataoperationer i ett dator- eller systemmiljö, särskilt läsning och skrivning till lagringsenheter. Inom prestandamodellering och databasoptimering används IOkostnaden ofta i en förenklad modell där kostnaden uttrycks i antal I/O-operationer eller i tidsenheter. Vid hantering av stora datamängder dominerar I/O ofta över CPU-tid.

Faktorer som påverkar IOkostnaden inkluderar hårdvarans geometri: diskens sök- och omlädeslatens, överföringshastighet och cachning. Storleken på datablocken och dataorganisationen (sekventiell mot slumpmässig åtkomst) påverkar hur många I/O-block som krävs. En buffer-pool kan reducera verklig I/O genom att hålla ofta använd data i minnet. Dessutom kan parallell I/O och förutspåning förbättra prestanda.

Användning: I databassystem används IOkostnaden i kostnadsmodeller för att jämföra frågeplaner och välja effektiva sorterings- eller join-strategier. Exempel: en fullständig tabellskanning kräver vanligtvis färre I/O när data är ordnade för sekventell läsning än när den måste sökas slumpmässigt. IO-kostnad används tillsammans med CPU-kostnad i totala kostnadsuppskattningar.

Begränsningar: Modeller för IOkostnaden är förenklade och kan underskatta eller överskatta verkliga kostnader beroende på systemkonfiguration, operativsystem, filsystem och cachingbeteende. De tar ofta inte hänsyn till nätverks-I/O eller samtidiga operationer som kan påverka realtidskalkyler.

Se även: kostnadsmodell för databaser, externa minnesalgoritmer, buffertpool, I/O-schemaläggning.