IGF1receptorn

IGF1receptorn, vanligtvis kallad IGF1R, är ett receptortyrosinkinas som finns i cellmembranet hos däggdjur. Receptorn binder IGF‑1 med hög affinitet och IGF‑2 med lägre affinitet och aktiverar signaltransduktion som främjar celltillväxt och överlevnad.

IGF1R består av två alpha‑kedjor och två beta‑kedjor som bildar en disulfidbunden homodimer. Alfa‑kedjorna är extracellulära och binder ligand, medan beta‑kedjorna sträcker sig genom membranet och har ett intracellulärt tyrosinkinasdomän. Vid ligandbindning genomgår receptorn autofosforylering och aktiverar sitt tyrosinkinas för vidare signalering.

Signaleringsvägarna som aktiveras innefattar rekrytering av adaptorproteiner som IRS1–4 och Shc, vilket leder till aktivering av PI3K‑Akt‑mTOR och Ras‑MAPK‑vägarna. Dessa vägar reglerar proteinsyntes, cellcykelprogression, celltillväxt och cellöverlevnad och bidrar därigenom till både normal utveckling och tumörtillväxt vid avvikande IGF1R‑signaling.

Roll och betydelse: IGF1R spelar en central roll i normal tillväxt och utveckling samt i metabolism, och uttrycks i många vävnader. Receptoraktiviteten balanseras av det IGF‑bindande proteinerna (IGFBP) som reglerar IGF‑illgången, samt av regleringsmekanismer som internalisering och nedbrytning av receptor.

Klinisk relevans: Förändringar i IGF1R‑signalering är associerade med cancer och andra tillstånd. IGF1R har varit mål för cancerbehandling, bland annat genom monoklonala antikroppar och små molekylära inhibitors, och interaktioner med insulinreceptorn kan påverka terapeutiska effekter och resistensutveckling.