Hörselgränser

Hörselgränser är de tysta ljudnivåer som en person uppfattar vid olika frekvenser och mäts vanligtvis i decibel hörselnivå (dB HL). Begreppet används främst inom audiologi och hörselforskning för att beskriva en individs hörbarhetskänslighet över frekvensområdet från ungefär 250 Hz till 8000 Hz.

Gränserna bestäms genom audiometrisk testning, vanligtvis ren ton-audiometri där man bedömer hörselnivåer via luftledning och, vid behov, benledning. Resultatet placeras i ett audiogram där hörtrösklarna visas som funktion av frekvens. Normal hörsel definieras ofta som hörtrösklar mellan 0 och cirka 20 dB HL över frekvenserna 250 Hz–8000 Hz, medan högre värden indikerar olika grad av hörselnedsättning. Klassificeringar varierar mellan källor, men en vanlig uppdelning är: lätt hörselnedsättning ca 26–40 dB HL, måttlig 41–55, måttligt svår 56–70, svår 71–90 och mycket svår/profunda över 90 dB HL.

Användningsområden: Hörselgränser används vid diagnostik av hörselnedsättning, vid planering av rehabilitering såsom hörapparater och i arbetsmiljöarbete för att bedöma risker och behov av skydd. Olika tester och standarder, såsom ISO 8253-1, reglerar hur hörtrösklar ska mätas och tolkas inom klinik och forskning.

Begränsningar och variationer: Hörtrösklar kan påverkas av ålder, öronrelaterade tillstånd som öroninfektioner eller vaxpropp, mediciner och testmiljön. Vid asymmetrisk eller plötslig hörselnedsättning bör medicinsk utredning övervägas.