Högtryckszon

Högtryckszon är inom meteorologi ett område i atmosfären där lufttrycket är relativt högt jämfört med omgivningen. Sådana zoner uppträder ofta som en eller flera anticykloner och kan sträcka sig över stora delar av troposfären. Den nedåtgående luften i en högtryckszon motverkar konvektion och nederbörd, vilket ofta ger stabilt väder med klar eller lätt molnig himmel och torra förhållanden.

Formation och struktur: Högtryck uppstår när luft sjunker och värms upp adiabatiskt i nedre lager, vilket gör att molnbildning minskar. Den sprider sig sedan utåt när den når ytan. I norra halvklotet roterar vindarna runt en högtryckszon vanligtvis medurs (anticyklonisk rotation), medan de i södra halvklotet roterar moturs. Högtryckszoner kan vara allt från lokala till mycket breda, och deras påverkan kan vara längre perioder av stabilt väder eller avbrott i andra vädersystem.

Väder och betydelse: Under starkt högtryck dominerar ofta klart väder, lågt nederbörd och lugna till måttliga vindar. Sommaren kan präglas av varma, torra dagar och stora dag-natt-temperaturvarianter. Vintertid kan högtryck ge torra, kalla perioder. Långa högtryckshalningar kan även leda till luftföroreningar och stagnation som påverkar hälsa och synlighet. Högtryckszoner påverkar regionala vädermönster, framför allt genom att styra temperatur och nederbörd samt genom att störa framflyttade fronter och stormsystem.

Exempel och regional påverkan: Notabla exempel är subtropiska högtryckszonerna som Azoriska högtrycket i Atlanten och det Stillahavsburna subtropiska högtrycket. I norra- och södra halvklotet finns även olika säsongsbetonade högtryck, till exempel de sibiriska och andra kontinentala högtrycksområden som förekommer under olika årstider, vilka formar regionalt klimat och väderskikt.