Högtrycksinsprutning

Högtrycksinsprutning, eller högtrycksformsprutning, är en plastbearbetnings- och formsprutningsprocess där smält polymer pressas in i en formkammare under mycket högt tryck. Metoden används främst för termoplaster och vissa termoplastiska kompositer och möjliggör detaljer med tunn väggrörelse, komplex geometri och god ytfinish.

Processen sker i en formsprutningsmaskin som består av en kläm- eller pressenhet och en injektionsenhet. Plastpellets matas till uppsmältningszonen där de smälts av en roterande skruv. Den flytande plasten tvingas sedan genom ett munstycke in i en formkammare under högtryck. Efter att kavitén fyllts appliceras ofta ett hålltryck (packning) under en viss tid för att kompensera krympning och förbättra fyllningen. När plasten har kallnat öppnas formen och delen avlägsnas. Vissa konstruktioner använder varma köror (hot runners) i stället för kalla leder för att minska restinnehåll.

Material som används omfattar främst termoplaster som polypropen, ABS, polystyren och nylon, samt vissa termoplastiska elastomerer och kompositmaterial. Vanliga tillämpningar inkluderar bilkomponenter, elektronikdelar, förpackningar, medicintekniska enheter och konsumentprodukter. Fördelarna med högtrycksinsprutning är hög precision, förmåga till komplexa geometrier och tunnväggiga detaljer samt snabba produktionshastigheter vid stora serier. Nackdelar är höga investeringskostnader, energikrävande drift, behov av noggrann processtyrning samt risker för skador som sprickor eller krympning om kylningen inte kontrolleras.