Hårdprov

Hårdprov, eller hårdhetsprovning, är en samling metoder för att bestämma ett materials motstånd mot permanent indentering eller deformation. Hårdhet är en relativ egenskap som används för snabb jämförelse mellan material och behandlingar och ger ofta indikationer på slitagebeständighet och mekaniska egenskaper under vissa förhållanden.

Många vanliga metoder är Brinell-, Rockwell-, Vickers- och Knoop-hårdhetsprov. Brinell-mätningen bygger på en sfärisk indenter under en given belastning och ger HB. Rockwell-provet använder olika indenterare och belastningar och ger skalan HRA–HRC beroende på kombination. Vickers och Knoop använder diamantindenterare och ger HV respektive HK. Mikrohårdhet används när provstorleken är liten, och Shore-hårdhet används primärt för polymerer (Shore A och Shore D).

Provningarna följer standarder från ISO, EN och ASTM. Vanligtvis placeras provstycket i en tryckanordning, en belastning appliceras under en förutbestämd tid, och storleken på indenteringsmärket mäts för att beräkna hårdheten. Resultatet uttrycks i en skala eller som numeriskt värde.

Hårdhet används som ett snabbt mått på ett materials egenskaper och som underlag för jämförelser vid materialval eller värmebehandling. Det är dock viktigt att notera att hårdhet inte direkt motsvarar draghållfasthet eller brottgräns och att resultat påverkas av yta, temperatur, beläggning och provparametrar.

Användningen varierar mellan metaller, keramer, polymerer och kompositer. För noggrannare analys kombineras hårdhetsdata ofta med andra mekaniska tester.

Se även: hårdhetstestning, materialvetenskap, indenteringsmetoder, Rockwell, Brinell, Vickers.